Learn the riddle of life

Lär dig livets stora gåta – älska, glömma och förlåta.

Vad är detta grundat på? Jo, som liten såg jag detta ordspråk hängandes på väggen. Jag reflekterade inte så mycket över det just då, men det är ju faktiskt ett riktigt bra talesätt.

Vad innebär det då att älska, att glömma och att förlåta?

Som barn lär vi oss att hantera livet. Vi lär oss hur vi själva fungerar och vi relaterar oss till vår omgivning. Innebär detta att vi har en innebodd förmåga till att älska? Är kärlek något vi har inom oss redan från början? Hur kommer det sig att vi strävar efter att få kärlek? Det är stora frågor som är väldigt svåra att svara på.

Grejen är det att om vi älskar här i livet, så delar vi med oss av någonting. Det är en sak med egoism och narcissism, men här talar jag om att älska andra. Och hur gör vi det? Finns det några gränser för vad kärlek är och överskrider den alla begränsningar? Enligt många är kärlek det livet går ut på, men det är inte bara ett givande och tagande. Det gäller också att kunna glömma och att ha en förmåga att förlåta.

Glömmer gör vi med tiden.

Hakar vi upp oss på någonting kan vi gärna hålla på att älta det till fördärvet och det gör oss inte glada precis. Att fokusera på någonting dåligt som har hänt och förstora upp det till enorma proportioner kan vara lätt, men gör ingen något gott. Den personen som har utsatts för någonting, behöver bearbeta problemet och det finns en anledning till att den här personen ”förstorar upp” situationen.

Det är något som har blivit negligerat, något som har blivit förbisett. Vad är då som har glömts? Enligt mig så är det en brist på kärlek som personen har upplevt. Det var något som gick fel. Kanske något missförstånd som växte sig större och större och till slut kanske tar upp hela personens tankar i vardagslivet.

Det är svårt, men med tiden så glömmer vi. Vi kanske till och med, med andras eller med egen insikt, låter oss förlåta det som har hänt. För att detta ska ske krävs en ursäkt. En ursäkt där de berörda tillåter sig att ta ett steg bakåt och se på händelsen på ett nytt vis. När man ber om förlåtelse ska detta ske på ett uppriktigt sätt.

Många ber inte om förlåtelse

Jag tror det är många som inte riktigt ber om förlåtelse, och jag tror det är många som inte tillåter sig att förlåta. Jag hörde om en teori där man berättar om sitt liv inför en annan person, om och om igen, när det gäller svårigheter man har varit ute för och att det är först när man kan skratta åt situationen som man egentligen har bearbetat den. Just då har man ändrat perspektivet på situationen så pass mycket att man kan se det på ett komiskt sett och man till och med kan bjuda lite på sig själv.

Skratt är läkande

Jag tror att skratt är läkande. Att skratta på någon annans bekostnad än sig själv är så klart inte bra, men att skratta MED en medmänniska kan ge så mycket.