Backhoppningens Historia

Backhoppning är en vintersport som tillhör nordisk skidsport. Man utövar den genom att glida ner för en snötäckt backe, överbacken ofta från stillastående. En god bit ner i backen vänder backen så den sluttar uppåt, för att därefter vända tvärt lodrätt neråt, det så kallade uthoppet. Härifrån tar utövaren sats och försöker sväva så långt som möjligt innan denne landar i den efterföljande nedre backen.

Hela proceduren ska genomföras så stilfullt som möjligt, och avslutas med att utövaren åker över övergången och ut på slätten. Man får 1 till 20 poäng som delas ut av 5 domare. Landningen skulle förr i tiden helst utföras med ett telemarksnedslag. Där hopparen böjer på knäna och har den ena skidan längre fram. Den tekniken användes för rätta till obalans för överbacken. När hopparen lämnar uthoppet, är det momentet som är viktigast för att hoppet ska lyckas. Skidhoppare tävlar i lag och individuellt, samt i Nordisk kombination.

Världsrekordet i backhoppning innehas av Norrmannen Anders Fannmel, som hoppade 251,5 meter i Vikersund, 2015. Den första backhoppningstävlingen hölls i Norge, i staden Trysil år 1862. År 1936 kom den första personen att hoppa över 100 meter, han hette Sepp Bradel, och 1994 hoppade Toni Nieminen över 200 meter.

backhoppning
Av Anders Per Christer ”Gusten” Gustafsson